Humlan!
Hej igen! Nu var det ett tag sedan jag skrev (några år) men känner att jag får fortsätta där jag slutade. Och det var om Humlan, våran lilla kämpe. Det var en jobbig period som följde efter det senaste inlägget om henne. Kommer inte riktigt ihåg i detalj men efter otaliga besök på Blå Stjärnan i Göteborg så kom vi fram till att hennes ena njure hade en tumör.
Vi diskuterade bort och fram och kom fram till att vi skulle försöka operara bort den dära njuren, man kan ju leva med en och det gäller ju marsvin också.
Dagen kom och vi åkte ner för att operera henne. Vi var kvar i Göteborg på Blå Stjärnan hela tiden ifall något skulle hända. Och det gjorde det.
Ett tag in i operationen så ringen Jenny Persson och rådfrågar oss, hon förklarade att Humlan låg fint i narkosen men vid en undersökning av urinblåsan så fann dom att hon hade cellförändringar även där. Så alltså skulle det inte göra henne helt frisk om vi tog bort njuren. Och cellförändringarna i blåsan kunde dom inte göra något åt.
Jenny sa det att det bästa för henne nog var att hon skulle få somna in.
Vi konfererade ett tag oss emellan och kom fram till hur ont det än gjorde att det skulle få bli så. Hon skulle få somna in när hon låg i narkosen. På så vis så fick hon ju somna in mjukt och fint på ett sätt och sedan bara sova vidare, eller vakna i en annan dimension.
Vi fick en tid då vi kunde komma och hämta henne.
Vi blev emottagna av en sköterska som frågade om vi ville träffa Humlan först eller Jenny. Vi svarade unisont Humlan. Då kom hon in, livlös och vacker, tårarna rinner ännu för mina kinder då jag tänker på henne.
Efter en stund så kommer Jenny in, hon störtar fram i en kram i mina armar och jag känner att hon är ledsen hon också. Vi pratar igenom allt och sedan åker vi hem ett litet stort liv fattigare.