Livet.
Livet lever på sin gilla gång och just idag så har jag blivit påmind om den här bloggen igen. Det är så att jag tror att den här bloggen för ett tag framöver kommer att handla om mig och mina sår.
Under den tiden som det har varit tyst så har det skapats nya sår i form av små och stora vänner som gått bort. Små till jorden men stora till själen vid namn Humlan <3 och Moa <3 och sist men inte minst min älskade Farmor <3 vars begravning var idag.
Jag och min farmor hade inte så tät kontakt men en dag som denna blir man ändå påmind om dom stunder man haft tillsammans, man blir även påmind om alla andra sorger som man varit med om. I mitt fall så har det inte varit så många människobegravningar men ganska många djurbegravningar och dom är ju, tycker jag, lika jobbiga.
Man ser människor runtomkring en vara ledsna i båda fallen, man gör så fint man kan i båda fallen, det enda som skiljer är att man inte är i kyrkan och inte har någon präst när det gäller djurbegravningar. Iallafall inte jag. Det finns ju dom som kremerar och begraver på en djurkyrkogård också vilket jag tycker är väldigt fint. Själv begraver jag mina små älsklingar, marsvin, inunder en pampig gran hos mina föräldrar. Där vilar dom tryggt under mamma gran.
Mina hästar som gått bort har jag inte kunnat gräva ner själv tyvärr, utan dom har fått åka iväg på detstruering <3 *gråter nu* Men jag har begravt deras sista grimma <3 på samma ställe som hos mina marsvin.
Ta hand om varandra <3