Brandy del 1.

Brandy älskad och saknad.

Det här är Brandy. Min andra häst men den första som togs bort från mig. Brandy kom att bli min livspartner under dom åren vi hade tillsammans. Vi hade båda två ett brokigt förflutet av kärlek, missförstånd och ensamhet. Vi kom att matcha varandra perfekt.
 
Vi båda två var starka på ytan men sköra längsta därinne, därinne där ingen riktigt fick komma in. Men Brandy hittade in i mitt inre och jag hittade in i hans inre. Därinne var vi goa med varandra och förstod varandra så som vi aldrig tidigare hade blivit förstådda. Var han ilsk och högg mot mig så visste jag att det berodde på tidigare behandling och dom ärr som han hade i själen, och tog därför inte illa upp.
 
Vid ett tillfälle då Brandy och Goliat (som min första häst hette) bodde i ett stall en bit bort från där jag bodde, gick jag ut och lade mig för att vila i hästhagen med dom och Brandy kommer och ställer sig bakom mig för att hålla vakt. Han såg mig helt enkelt som en i flocken.
 
Våran kärlek var väldigt stark och jag skulle kunna sitta här och skriva om våran relation väldigt länge, men jag tror att ni som läser har förstått vid det här laget hurdann relation vi hade.
 
Men så händer det där som inte får hända. Vi hade flyttat och hästarna och jag bodde på samma ställe, väldigt nära mina föräldrar. Hästarna stod inne, det var sommar och det var väldigt mycket stickinsekter ute. Jag var borta på dagarna på kurs så pappa min skulle se till dom på dagen.
 
När jag kom hem så gick jag direkt till stallet för att se till dom och såg med ens att något var fel. Brandy stod på tre ben och skakade. Jag ringde veterinären som kom ut och han trodde att något hade hoppat ur led eller att något ledband gått av så vi paketerade in hela benet på Brandy och sedan åkte jag och en god vän iväg med Brandy till Skara hästsjukhus. Där hittade dom en hovböld........ PUH tänkte jag... men han skulle få stå kvar över natten iallafall så skulle dom undersöka honom ordentligt dagen efter.
 
 
Bearbetningen av Brandy pågår just nu så jag orkar inte skriva klart allt idag, fortsättning följer.
 
 
 
 
 

Humlan tar sig :D.

Jaaaaaaaa :D Humlan fortsätter framåt. Vikten går uppåt och hon äter mer och mer hö.
 
Vi har gått ner till att stödmata henne endast morgon och kväll med 5 ml per tillfälle och det har triggat hennes höätande. Det är ju super. Emellan stödmatningarna så matar vi med extra grönsaker, kligröt, kornkross och gräs, allt för att vara säkra på att hon får i sig tillräckligt. Och med tanke på att hon går upp i vikt så verkar det gå bra.
 
Nu till ett annat problem. Våran Blomman verkar i sina brunster (som är ganska långa) få riktiga hormonsvallningar. Hon rider på Polly stup i ett i perioder, och det är endast på Polly, och dom båda är såklart stressade av det hela. Vi har kollat upp så hon inte har några cystor på livmodern, och den veterinären vi gjorde ultraljudet hos kunde inte hitta några. Så jag funderar ganska mycket på vad det kan vara som stör till det så hos henne.
 
Jag får lyfta frågan bland mina marsvinsvänner och se om dom har någon teori. Återkommer i ärendet.
 
Polly.

Humlan äter hö.

Jippie, Humlan äter hö. Japp. Vi stödmatade henne i morse och sedan så åkte vi i ett ärende till byn där vi bor och när vi kom hem så satt hon och mumsade på hö :)
 
Jisses om jag blev glad, det bordar kanske för att vi kan dra ner på stödmatningen litegranna....?
 
Vi har fått upp henne litegranna i vikt men inte på närmelsevis till den vikt som hon hade innan operationen men den vikten kommer nog på sikt att nås, bara vi enträget matar henne med bra mat :) och när hon kommer igång ordentligt med höätandet så kommer nog vikten som ett brev på posten.