Humlan gör sig hemmastadd.

Flytten har gått bra för Humlan, och Rasmus med för den delen. Hela flocken har legat och sovit stora delar av tiden sedan vi satte ihop den igen. Antagligen släpper stressen nu över att flocken varit delad under en tid så nu kan dom slappna av igen.
 
Humlan och Blomman, som är helsystrar, har redan haft sitt första gräl som slutade med att jag satte ner handen mellan dom och Humlan lurvade därifrån med Blommans päls i munnen. Så visst har Humlan tagit sig efter operationen. Hon har också nyundersökt huset, hon fick lite extra energi efter stödmatningen sist så då passade hon på att smyga runt i huset och kolla in köket igen och hallen och om det hade ändrat sig något under soffan sedan sist ;). Sedan så orkade hon inte så mycket mer utan gick in i boet och lade sig under en pall.
 
Lite oroliga över hennes höätande är vi, eller iallafall jag, men det kommer väl snart igång på riktigt. Hon äter litegranna men det är inte så att hon klarar sig på det, och vattendrickandet är jag också orolig över men men ..... is i magen och stödmata på ett tag till så ska nog det ge sig med.
 
Är det någon som läser denna blogg som har tips och idéer om hur man kan lösa detta så får ni gärna skriva kommentarer <3

Idag skall Humlan släppas ut i det fria.

Japp idag är dagen D, hon är såpass pigg nu så vi vågar släppa ut henne till alla andra igen. Men först ska det städas. Det ska ju vara rent och fint när hon kommer in i buren med sitt sår.
 
Å förresten så är såret jättefint. Veterinären limmade ihop det med någon typ av antibakteriellt lim så några stygn finns där ej att ta.
 
Hon har börjat äta höet bättre men fortfarande så stödmatar vi henne vid behov var tredje timme, beroende på hurpass mycket hon har ätit av hö och färskt gräs. För att få henne att börja dricka ur vattenflaskan igen så har vi gjort morotsjuice, vi har en råsaftscentrifug, och spätt ut med lite vatten och det har gått bra. Men hon dricker inte rent vatten ännu så det ger vi henne i spruta direkt i munnen när vi stödmatar henne.
 
Det börjar bli lite knöligt att stödmata henne nu, hon börjar visa sin egna vilja igen :) och då får vi "bråka" litegranna med henne för att få i henne maten och vattnet men det är ju viktigt att hon får i sig det. Den lilla magen måste ju hållas igång hela tiden så hon inte drabbas av Magatoni.
 
Mer om Magatoni kan du läsa här: www.djurklinikenroslagstull.se/artiklar-om-kanin-gnagare/magatoni
 
Läs den artikeln det står mycket viktig information i den.
 
Humlan med sin sambo Rasmus <3
 
 
 
 

Alla behöver en sambo.

Just så, alla behöver en sambo även en Humlan på eftervård.
 
Vi har haft henne ensam i ute-inneburen sedan i onsdags då vi fick hem henne, i korta stunder så har vi provat med Moa och Polly därinne hos henne men båda blev så stressade över att vara innestängda så dom bara gnagde på buren hela tiden så vi plockade ut dom igen.
 
Dock så såg vi på Humlan att hon mådde bättre av att ha en kompis därinne, det blev mer liv i henne och hon bökade runt mer i höet så vi beslöt oss för att försöka med Rasmus idag och det har gått jättebra. Han har funnit sig tillrätta och vi ser på Humlan att hon kan slappna av mer och ligga och vila gott ibland.
 
Vi stödmatar henne med Critical Care och har gjort så sedan vi fick hem henne för hon är inte så sugen på höet ännu. Färskt gräs går bra och grönsaker naturligtvis men nu måste vi se till att hon börjar äta höet ordentligt igen.
Humlan längtar efter en sambo.