Zitra.

Nu kommer det en berättelse om en liten söt gris som inte finns med oss längre. Jag grät över henne i natt innan jag somnade så jag tänker att det är dags att ni får träffa henne.
 
Som sagt hennes namn var Zitra och hon kom till mig via Eragons omlacering för marsvin, http://www.eragons.se/. Jag åkte ner till Göteborg, där omplaceringen ligger, för att hämta ett annat litet marsvin, en söt liten kastrat vid namn Micko. Jag hade blivit ombedd att ta med mig ett marsvin ner så Micko inte skulle behöva resa hem själv, men jag hade tagit med mig två. Jag misstänkte nämligen att det skulle följa med en liten tjej hem också. Och gjorde det inte det så fick dom sitta tre i samma bur hem hade jag tänkt.
 
Men så blev det som det blev. Jag kollade in denna ljuvliga lilla Micko först <3 (en berättelse om Micko kommer senare) och sedan så sa jag till Irene, som driver omplaceringen, att det blir nog en liten tjej också. Glad över detta beslut så satte jag mig på huk över lådan med tjejjer och riktigt mös. Men oh vad svårt det var, man ville ju ta med allihopa. Men det kunde jag ju inte. Men så helt appropå så vandrade det en liten morsk grå virveltjej förbi näsan på mig och jag bara ..... men vad var det för en going <3 Zitra heter hon sa Irene. Kärlek uppstod och hon fick följa med hem.
 
Väl hemma så öppnade jag dom båda transportburarna som jag hade med mig och alla tassade försiktigt ut. Hemma så väntade Blomman och Majsan. Allt gick bra med nykomlingarna och Micko blev en flockledare ganska snabbt. Zitra blev som min (jag bodde ensam då) lilla hund, hon sprang efter mig vart jag än gick och sprang upp på fötterna och tassade. Hon var en jättemysig liten gris <3.
 
Zitra kom att leva hos mig under en turbulent tid. Jag förlorade en häst som betydde mycket för mig (en berättelse om det kommer senare) och ett år efter den hästens bortgång så blev jag sjuk av stress. Jag hamnade på sjukhus :(
 
Jag fick ligga inne på sjukhus i två omgångar. Den senare omgången låg jag inne i hela tre veckor, den tiden så såg mina föräldrar till mina hästar och mina marsvin <3 Några gånger så fick jag komma hem på besök och under ett besök så möttes jag av ett mycket tråkigt besked.
 
Jag hade hälsat på hästarna och skulle precis gå in till marsvinen då min pappa hejdar mig med orden "du Jenny, det är så att lilla Zitra har gått bort"
 
Jag rusade in till marsvinen storgråtandes och såg att det stämde. Zitra var inte kvar. Jag undrade vart dom gjort av henne, då sa pappa att dom hade lagt henne i en papplåda i frysen. Jag gick dit och tog fram henne, sörjde så mycket jag orkade med för stunden, stoppade tillbaka henne igen och tänkte att jag är snart hemma igen så att vi kan begrava henne ordentligt.
 
Jag gosade ett tag med dom som var kvar sedan var det dags för mig att åka tillbaka till sjukhuset
Zitra.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: